”Böcker och dörrar är samma sak. Du öppnar dem, går igenom dem och in i en annan värld”. Den upplevelsen är vi kanske många som delar med den brittiska författaren Jeanette Winterson. Och det är definitivt en övertygelse som inspirerat till arbetet med Uppsala Internationella Litteraturfestival.
Men en minst lika viktig grundsten, som initiativtagaren Kholod Saghir slog fast när festivalen startade för fem år sedan, är att öka intresset för litteratur från andra kultursfärer än bara den svenska och anglo-saxiska. För av de böcker som ges ut i Sverige varje år är bara en femtedel översatta. Och den, redan lilla, delen domineras helt av litteratur med ursprung i den amerikanska eller brittiska kultursfären. Alltså är det nålsöga genom vilket resten av världens berättelser ska passera försvinnande litet.
Ett av målen med svensk kulturpolitik har länge varit att ”främja internationellt och interkulturellt utbyte”, men under trycket av den cirkelgång av kommersiellt utbud, mediabevakning och efterfrågan är det svårt att tala om en rimlig representation av världen i all dess mångfald. Medieteoretikern Pierre Bourdieus begrepp om ”habitus”, en struktur som befäster kollektiva och individuella vanor, blir tydligt här: Vi människor baserar våra läsvanor beroende på tidigare erfarenhet och upplevelser. Och då medieutbudet i övrigt också domineras så av anglo-saxisk kultur är det kanske inte konstigt att vi många gånger vet mer om engelska och amerikanska värderingar och perspektiv än om andra kulturområden.
Därför har Uppsala Internationella Litteraturfestival genom åren sökt att öka intresset för litteratur och författarskap från, i Sverige, mindre synliga kultursfärer. Det har skett genom programpunkter med kvinnliga poeter från den arabisktalande delen av världen, genom samtal och uppläsningar av författarskap med ursprung i den rysk-judiska traditionen, den vitryska, litteratur på jiddisch, från Egypten, Irak, Palestina och icke-engelsk-språkiga europeiska författarskap.
Vi är nog många läsare som tack vare berättelser om andra, fiktiva och reella, människoöden tyckt oss ha förstått något om de andras val, motiv och livsvillkor. Ja, faktum är att forskning påvisat att den som läser skönlitteratur utvecklar sin förmåga till empati och förståelse. Därför är det viktigt, för att återkomma till citatet av Winterson, att öppna också fler dörrar än de gängse. Att stimulera till läsning från de kultursfärer där faktiskt allt fler svenskar har sitt ursprung. Uppsala Internationella Litteraturfestival försöker lämna ett litet bidrag till den strävan.
Genom åren har förutom arrangerande Re:Orient Ideell förening också stödjande och samarbetande partners som Uppsala Kommun, Region Uppland, Svenska och Akademien gett sina bidrag till det arbetet.